Laodans, masker och khaen

Ett nationalepos på scen

Phra Lak Phra Ram är det laotiska folkets nationalepos, en bearbetning av det forntida indiska Ramayana. I Laos förlorade det sin koppling till hinduismen och betraktas som en jataka-berättelse, en tidigare livstid av Buddha. Det är en hörnsten i dans och drama, sång, måleri, skulptur, religiösa texter och manuskript. Genom sina buddhistiska inslag bekräftas laotiska föreställningar om moral och karma.

Dansdrama vid hovet

Laotisk kultur har alltid varit muntlig och visuell, och muntliga berättelser kodifierades ofta till konstfärdiga dansdramer av de kungliga hovena. Dansen fick stort inflytande från khmerisk, thailändsk och till och med javanesisk kultur, med en viss inhemsk prägel. Scener från hovdansare framfördes vid laotiska nyårsfiranden och andra buddhistiska högtider, vilket är anledningen till att eposet är mer bekant för laotisk publik än någon enskild uppsättning. I eposets namn kommer Phra Lak först, och erfarna dansare i Luang Prabang säger att detta är en hyllning till hans frivilliga bistånd till Phra Ram.

De kungliga dansarna

Ett fotografi taget 1957 visar unga kungliga dansare i ceremoniell dräkt, med höga spetsiga kronor och brokad. Bildtexten noterar att de kungliga dansarna traditionellt har kommit från byn Ban Phanom, nära Luang Prabangs flygplats. Fotografiet är en påminnelse om att hovdansen i Luang Prabang hade sina egna familjer och byar långt innan den nådde en teaterscen. Fotografiet kommer från en samling som ägs av University of Wisconsin-biblioteket och tillhör det offentliga domänen.

Masker vid laotiska nyåret

Det laotiska nyåret infaller i mitten av april, och firandet i städer som Luang Prabang kan pågå i mer än en vecka. Ett paradetåg där inkluderar artister i guldkronor och målade masker. Vatten används för att rena hem och Buddha-bilder och för att välsigna munkar, och yngre människor häller det först på äldre. Festivalen är den bästa tiden att se masker och dräkter på gatan och inte på en scen. Det laotiska nyåret äger rum i april, den hetaste tiden på året i Laos.

Khaen

Khaen är ett munspel med fria tungor från Laos. Dess bamburör är kopplade till en liten kammare av hårt trä som spelaren blåser i. Det är Laos nationalinstrument, och dess musik är en integrerad del av det laotiska livet som främjar familj och social sammanhållning. Den ackompanjerar ofta mor lam-sång. UNESCO inskrev khaen 2017 som Khaen-musik av det laotiska folket.

Där Buddhas ljus sitter

Buddhas ljus är en scenshow med dans, musik, drama, ljus och bildspråk, som hämtar inspiration från buddhistiska klassiker, laotisk folklore och immateriellt kulturarv. Det är något annat än det klassiska eposet, och det tillför ljus och bildspråk till scenen. Showens egen musik beskrivs inte i detalj, så förvänta dig inte något särskilt instrument. Bokningsguiden täcker biljetterna.

Läs nästa: Buddha's Light-föreställningen: biljetter och områden

Var man kan se eposet

Wikivoyage listar en Royal Ballet Theatre i Luang Prabang som framför en del av Phra Lak Phra Ram på utvalda kvällar i veckan. Kontrollera teaterns egna program för aktuella datum. För eposets festivalform är det laotiska nyåret i april rätt tid. En besökare med två kvällar skulle kunna använda en för varje, eftersom de två föreställningarna är olika typer av scenkonst.

• Buddhas ljus: buddhistisk undervisning med ljus och bildspråk.
• Royal Ballet Theatre: en del av det laotiska eposet i dans.